Sol och moln och lite regn. Jag går barfota och drar med mig nyklippt gräs in i stugan som ligger där och torkar och påminner om vilken slarver jag är. Går motvilligt ner till dasset. Jag undviker det så länge jag kan hålla mig eftersom jag 1996 befann mig i ett vackert hus på Sardinien och av rädsla för att bli oskyldigt anklagad för att ha orsakat ett stopp på en gästtoalett trädde en plastpåse på armen. Efteråt var jag en ny människa med nya erfarenheter och insikter om vad jag klarade men lyckades uppenbarligen släpa med mig en livslång fobi för vad andra människor lämnar i toaletten.
Det finns en stuga till salu i området. Jag vill bo i en lägenhet i stan och jag vill köpa den lilla stugan och flytta hit. Om det inte vore för att jag inte skulle överleva på kärlek och sommarvatten så skulle jag lägga fina mattor på golven och inreda gäststugan så att vänner och familj kunde komma och hälsa på. Jag skulle fynda jag på loppis, ställa nyplockade blommor i en vas och hänga lampor i träden för sena sommarkvällar.
Vi går på promenad. Några hundra meter bort ligger en kohage där kvigorna alltid samlas vid staketet. Jag sträcker fram handen och får den peelad av en sandpappersträv kotunga. Jag lär mig hur man underhåller en grusväg, ser en hare, nyser av det blommande gräset och tar in varenda detalj i omgivningarna. Det är så vackert. Så obegripligt vackert. Hur kan det finnas så många nyanser av grönt?