Ointagligt vid första anblicken. Vi har minsann läst hur det är. Ficktjuvar överallt och taxichaufförer som fejkar en olycka, ber passagerarna att gå ut ur bilen och sedan sticker med bagaget. Var ska vi förvara våra pass och pengar när det inte finns någon värdebox på rummet? Vi kan ju inte bära med oss dem ute på gatan –tänk om vi blir rånade!
Vi checkade in och promenerade direkt in mot centrala Makati där det låg några gallerior. De kan det här med gallerior i sydostasien och i varuhuset Landmark fann jag skoparadiset, föreställ er att hela entréplanet på Åhléns city i Stockholm endast var en skoavdelning! Där fanns en HEL avdelning med endast flipflop och badskor. Men efter att ha skickat hem grejor för att ryggsäcken var för tung är det knappast läge att fylla på med nytt. Hungriga och lite sugna på att bara gå in på en restaurang och beställa utan att förklara och peka och undra vad som dyker upp på tallriken gick vi till den väldigt amerikanska Forrest Gump-koncept-restaurangen Bubba Gump Shrimp Co. Dålig idé. Turistfälla.
Här på Victoryliner, långfärdsbussen som ska ta oss norrut, känner vi oss betydigt lugnare än när vi landade med Air Phillipinos för 24 timmar sedan. Vi misstänker att det i vissa områden är direkt olämpligt att promenera omkring som turist, men i Makati finns det ingen anledning att vara mer rädd än i någon annan storstad. Är man inte på sin vakt är det antagligen enklare att bli av med plånboken hemma på Drottninggatan. Och, ju mer jag läser om Manila, desto mer vill jag komma tillbaka.