Vänd nosen norrut, far längs vindlade vägar och man befinner sig snart i bergskedjan Cordilleras på Filippinernas nordligaste ö, Luzon. Bussen stånkar och protesterar på vägen upp, det är hårnålskurvor och stup, hundar på vägen, motorcyklar, jeepneys och andra bussar som ska köras om. Vi hoppas att busschauffören är van vid sin arbetsuppgift. Men när man efter ett tag vant sig vid att undra huruvida alla hjulen är på vägen, väntar en utsikt som är hisnande vacker. Det är så högt. Det är så grönt och det är så vilt att man blir vimmelkantig av ödmjukhet inför hur underbart fin vår planet är. Vi passerar de omtalade möbeltillverkarna som arbetar längs vägen och konstaterar utan närmare kunskaper i ämnet att det är ett unikt hantverk som utförs där. Det är spännande att sitta och stirra ut genom fönstret, timme efter timme. Människor i sin vardag, kyrkor som halvt hänger i luften ut från berget, hönor som vaktar sina kycklingar och grisar med ring i trynet för att inte böka sönder marken.
Där, på 1540 meter över havet, ligger provinshuvudstaden Baguio. Vi kommer fram sen eftermiddag. Högsäsongen har definitivt tagit oss på sängen och vi förvånas över hur svårt det är att hitta boende. Vi tar en jeepney bort till Mountain Lodge där vi fått sista dubbelrummet för 500 sek. Med de mörka träpanelerna, den murade spisen och jakttroféer uppspikade på väggarna är det som att kliva in i en amerikansk jaktstuga. Vi blir visade till ett rum på nedre botten med egen öppen spis och en lapp om att det ingår tre vedträn i rumspriset. I rummet påminns vi också om något väldigt påtagligt i Baguio: luftföroreningar. Det har debatterats i media om luften i Baguio och WHO menar att det är den mest förorenade staden i Filippinerna något som tillbakavisas av såväl dagstidningen Manila Standard Today som en lokal bloggare. Vi tittar på våra strumpor och tänker att antingen är det extremt dåligt städat på rummet eller så har man problem med luften: våra vita strumpor är svarta av sot efter att vi gått på golvet i några minuter. Ute på gatan är luften tät av avgaser under rusningstimmarna och det sveper in moln av rök från de lövhögar som bränns runt om på sluttningarna.
Jag drar undan de tunga gardinerna från fönstret för att släppa in lite ljus men möts av ett svart myggnät och en enorm kackerlacka som gömt sig däremellan. Vi lägger oss på sängen för att surfa på internet. Stendött. Wifi endast tillgängligt vid receptionen. Jag tar en dusch, men kan inte tvätta håret eftersom det inte kommer tillräckligt med vatten ur kranen. En geckoödla sitter på väggen och hånskrattar åt mina i-landsproblem :)
Tripadvisor rankar café Yagam som #1 i Baguio och det ligger i närheten av Mountain Lodge, så det fick bli vår destination för kvällen. Väldigt mysig inredning och prisvärd mat. Bäst var den utsökta efterrätten Inanchila för 65 php, ”Kalinga sticky rice w/ ladek”
Att stanna i Baguio en natt säger naturligtvis inte så mycket om denna stad. Vi hade gärna stannat några dagar för att besöka de vackra parkerna, vattenfallen och fler restauranger. Men, naturupplevelserna i Sagada och Banaue kallar och redan nästa morgon ger vi oss av till busstationen.
Overlook Hotel om du frågar mig...