Havregrynsgröt till frukost, fullproppad med diverse frön, bär och nötter. Kanel på toppen. Ekologisk mjölk. Jag har längtat efter att få vara i köket och greja. Det är något med att hacka lök, skära morötter, bara låta händerna gå av sig självt medan tankarna rusar fram och tillbaka i huvudet.
En underbar helg är till ända. Så full av kärlek. Tänker på att jag brukade gråta i duschen för att jag kände mig ensam. Frivillig ensamhet. Jag ville vara själv för att deppa men kände mig bara deppigare. Den där jävla idén om att jag inte skulle belasta någon med mig själv. Men nu. De finns på olika håll och kanter och vi hörs kanske superofta eller knappt alls. Men, jag orkar med att de finns där. Och jag finns här. Fina, fina vänner.