"vem som helst skulle bli nervös inför en sådan stad ..förutom du kanske..." skrev en vän på Whats App när jag berättade om Jakarta. Och så är det nog. När ett nytt resmål närmar sig får jag nyfikna fjärilar i magen. Esbjörn är litegrann tvärtom. Han måste ut och uppleva platsen innan han får samma känsla som jag. Så idag drog vi ut på stan, vi gick ut från hotellet och promenerade runt i Jakarta!
Man får passa på medan det är uppehåll. Det vill säga tiden mellan man ätit frukost och någon gång på eftermiddagen. Sedan kommer regnet.
"And when we say it rains we don´t mean a short, sharp shower. We mean a Biblical-style, build a big boat and gather up two of every animal kind of rain storm."
- Lonely Planet
Innan vi kom ut på Jl Haji Agus Salim gick vi i en liten gränd där de flesta var söndagslediga och hade dörren öppen ut mot gatan. När vi passerade en liten restaurang ropade en man från andra sidan serveringsvagnen. Han undrade om vi var törstiga. Vi hade redan vatten men tänkte att det var trevligt att stanna och prata med honom. Med några ord på engelska och desto mer hjälp av pekande och nickande köpte vi en kokosnöt för 10 000 rupiah (knappt 7 sek) och blev visade till ett bord innanför vagnen. Det var fullt med svenska mått mätt, men här fick vi gärna sitta vid samma bord som andra gäster. När vi betalat och skulle gå bad mannen som drev den lilla restaurangen om att få bli fotograferad tillsammans med en vän som var blyg men som gärna ville vara med på bild. Det blev den första av många bilder. Det smygfotograferades och togs selfies med oss i bakgrunden och överallt ville människor bli fotograferade och ta bilder med oss och på oss. Särskilt imponerande är Esbjörn med sin längd. "Hello mister, how are you today?" och sedan handskakningar till höger och vänster. Turisterna är väldigt få i antal, idag såg vi fyra andra västerlänningar.
Man får passa på medan det är uppehåll. Det vill säga tiden mellan man ätit frukost och någon gång på eftermiddagen. Sedan kommer regnet.
"And when we say it rains we don´t mean a short, sharp shower. We mean a Biblical-style, build a big boat and gather up two of every animal kind of rain storm."
- Lonely Planet
Innan vi kom ut på Jl Haji Agus Salim gick vi i en liten gränd där de flesta var söndagslediga och hade dörren öppen ut mot gatan. När vi passerade en liten restaurang ropade en man från andra sidan serveringsvagnen. Han undrade om vi var törstiga. Vi hade redan vatten men tänkte att det var trevligt att stanna och prata med honom. Med några ord på engelska och desto mer hjälp av pekande och nickande köpte vi en kokosnöt för 10 000 rupiah (knappt 7 sek) och blev visade till ett bord innanför vagnen. Det var fullt med svenska mått mätt, men här fick vi gärna sitta vid samma bord som andra gäster. När vi betalat och skulle gå bad mannen som drev den lilla restaurangen om att få bli fotograferad tillsammans med en vän som var blyg men som gärna ville vara med på bild. Det blev den första av många bilder. Det smygfotograferades och togs selfies med oss i bakgrunden och överallt ville människor bli fotograferade och ta bilder med oss och på oss. Särskilt imponerande är Esbjörn med sin längd. "Hello mister, how are you today?" och sedan handskakningar till höger och vänster. Turisterna är väldigt få i antal, idag såg vi fyra andra västerlänningar.