plastpåsar
högar med löv
eldar
rök sticker i ögonen
barn, skolbarn, nakna småbarn som springer ifrån sina äldre syskon
barn som är alldeles för unga för att vara ensamma ute i trafiken följer pedalerna upp och ner bakom styret
glada barn som badar med kläderna på i flodens lerbruna vatten
kokosnötter
vattenmeloner
sand
damm
vatten
lycka är en egen brunn, lyx en egen pump på gårdenlågland
magra kor
enkla hus på plintar, för att skydda sig mot vattnet och floden när det börjar regna
bord med varor till salu
det är på gatan livet levs
någon ställer ut soppåsar på gatan vars innehåll är någon annans middag
tuktuk, fler än vad det finns kunder
situationen i landet får hungriga människor på landsbygden att söka lyckan i städerna
schack
hängmattor
väntan på kunder som inte kommer
government
Cambodian people
Buhnthinh Hun vinkar till oss genom bussfönstret
"Jag är orolig för er. Phnom Pehn är väldigt annorlunda mot Siem Reap. Människor är fattiga. Jag ber för er. För er lycka och framtid."
retail, wholesale, allt går att köpa för pengar
Människorna i Kambodja lever med brustna hjärtan. I det senaste valet röstade folket fram oppositionspartiet för att skapa förändring i landet. Samma kväll meddelade statstelevisionen att den sittande premiärministern hade vunnit igen. Liksom vid samtliga val de senaste trettio åren.
män i välstrukna skjortor, alltid utan minsta svettfläck
flipflop
baguett, rostat bröd, pringles
Vägen mellan landets två största städer är ett äventyr och en katastrof. Långa sträckor skumpar bussen fram på en grusväg så dammig att man inte ser längre än några få meter. Vid sidan av vägen är allt täckt av det röda dammet och det är lätt att förstå frustrationen hos människorna som väntat i åratal på att asfalten ska läggas. Här och där pågår vägarbeten, men löftet om att vägen ska bli klar i år är ett förbannat tomt löfte. Vid skylten som talar om att det är 75 kilometer till Phnom Phen säger chauffören att det är två timmars resa kvar. Och det på den asfalterade vägen.
högar med löv
eldar
rök sticker i ögonen
barn, skolbarn, nakna småbarn som springer ifrån sina äldre syskon
barn som är alldeles för unga för att vara ensamma ute i trafiken följer pedalerna upp och ner bakom styret
glada barn som badar med kläderna på i flodens lerbruna vatten
kokosnötter
vattenmeloner
sand
damm
vatten
lycka är en egen brunn, lyx en egen pump på gårdenlågland
magra kor
enkla hus på plintar, för att skydda sig mot vattnet och floden när det börjar regna
bord med varor till salu
det är på gatan livet levs
någon ställer ut soppåsar på gatan vars innehåll är någon annans middag
tuktuk, fler än vad det finns kunder
situationen i landet får hungriga människor på landsbygden att söka lyckan i städerna
schack
hängmattor
väntan på kunder som inte kommer
government
Cambodian people
Buhnthinh Hun vinkar till oss genom bussfönstret
"Jag är orolig för er. Phnom Pehn är väldigt annorlunda mot Siem Reap. Människor är fattiga. Jag ber för er. För er lycka och framtid."
retail, wholesale, allt går att köpa för pengar
Människorna i Kambodja lever med brustna hjärtan. I det senaste valet röstade folket fram oppositionspartiet för att skapa förändring i landet. Samma kväll meddelade statstelevisionen att den sittande premiärministern hade vunnit igen. Liksom vid samtliga val de senaste trettio åren.
män i välstrukna skjortor, alltid utan minsta svettfläck
flipflop
baguett, rostat bröd, pringles
Vägen mellan landets två största städer är ett äventyr och en katastrof. Långa sträckor skumpar bussen fram på en grusväg så dammig att man inte ser längre än några få meter. Vid sidan av vägen är allt täckt av det röda dammet och det är lätt att förstå frustrationen hos människorna som väntat i åratal på att asfalten ska läggas. Här och där pågår vägarbeten, men löftet om att vägen ska bli klar i år är ett förbannat tomt löfte. Vid skylten som talar om att det är 75 kilometer till Phnom Phen säger chauffören att det är två timmars resa kvar. Och det på den asfalterade vägen.