Chiang Mai. Eller först: fransmän. Vad är det med dem? De fotograferar människor på nära håll utan att fråga om lov. De talar mer än gärna väldigt högt i lyhörda utrymmen och de drar sig inte för att på-riktigt-bråka offentligt. En gång för länge sedan vägrade en fransyska jag kände att berätta receptet på sin fantastiskt goda gryta efter att jag berömt henne för den en hel kväll i Provence. ”Receptet är hemligt och om jag berättar det måste jag döda dig” var hennes enda kommentar. Sedan bråkade hon resten av kvällen med sin kille om att hon bara inte kunde ge mig det där receptet. Kul tjej. Ingen risk att man glömmer bort henne liksom.
Chiang Mai. Här ville jag göra detox och tarmsköljning och yoga. Har vi gjort det? Näe, för vi har haft fullt upp med att vara. Kanske kommer vi tillbaka hit igen eller så får vi implementera mina hälsoönskemål på annan ort. En grej jag tänkt på. Man vänjer sig vid stark mat. Jag är ett levande bevis på det. Fråga mitt ex. Han tyckte nog att jag var lite väl gnällig back in the days. Inte minsta lilla chili fick vara med i matlagningen. Jag var väl inte mer spännande än så på den tiden. Här på thailändsk mark kan man ju tjata hål i huvudet på servitriser och servitörer med sitt ”no spicy” om man orkar. Eller så tuggar man i sig det som serveras. Vi har gått på den senare linjen och en sak jag förundras över är att det lika smärtsamt när man så småningom besöker damernas. Man kanske vänjer rumpan också?
Chiang Mai. Här ville jag göra detox och tarmsköljning och yoga. Har vi gjort det? Näe, för vi har haft fullt upp med att vara. Kanske kommer vi tillbaka hit igen eller så får vi implementera mina hälsoönskemål på annan ort. En grej jag tänkt på. Man vänjer sig vid stark mat. Jag är ett levande bevis på det. Fråga mitt ex. Han tyckte nog att jag var lite väl gnällig back in the days. Inte minsta lilla chili fick vara med i matlagningen. Jag var väl inte mer spännande än så på den tiden. Här på thailändsk mark kan man ju tjata hål i huvudet på servitriser och servitörer med sitt ”no spicy” om man orkar. Eller så tuggar man i sig det som serveras. Vi har gått på den senare linjen och en sak jag förundras över är att det lika smärtsamt när man så småningom besöker damernas. Man kanske vänjer rumpan också?