r.i.p.


Det är fortfarande mörkt i Manila. Dagen har dock börjat för många trots att klockan ännu inte passerat fem. Vi väljer taxi med omsorg och trafiken står aldrig stilla medan vi färdas snabbt längs motorleden mot flygplatsen. Lampor blinkar och människor står längs med vägbanan. En ambulans. En motorcykel. En man. Utan hjälm. Han ligger med armar och ben utsträckta, som om han gjorde en snöängel. Ansiktet är vitt och uppsvullet. Blod syns på övre delen av huvudet och han blundar. För att aldrig mer vakna.