Du missar att planera. Det kostar pengar. När man reser vill människor ha en del av din reskassa hur du än vänder ryggsäcken. Turism, det hörs på namnet. Lokala företag tjänar pengar på besökare. Emellanåt glömmer man sig eller är för trött för att bry sig. Eller så är man så trött att man blir irriterad för att man blir blåst på småpengar. Förflyttning kräver planering annars riskerar man att att transporteras, med andras goda vilja. Vi släpptes av vid "piren" utan att veta att det var fel pir, visades med vänlig och bestämd hand till skrivbordet där vi köpte båtbiljetter och därefter väntade på den långsamma båten (efter att ha tackat nej till den snabba). Fick erbjudande om att lägga till bara lite till för att få åka den snabba, nu meddetsamma eller om tio minuter. Visst, det kan vara värt lite extra att få komma direkt till hotellet. Kör i vind! Sedan uteblir den snabba båten och vi får direktiv om att lägga väskorna på tuk-tuken som står parkerad utanför. Vi skjutsas till rätt pir och kliver ombord på båten som sedan avgår en timme senare än annonserat. Såklart har vi betalat sju gånger mer än thailändarna och fem gånger mer än vad biljetten kostade att köpa i luckan på rätt pir. Det svenska rättvisesnöret dinglar framför näsan på mig och jag blir irriterad en lång stund. Tills jag släpper tanken på att ha blivit lurad och istället betraktar människorna och allt som händer omkring mig. Alla matvaror som ska fraktas från fastlandet ut till ön. Människor som äter okända maträtter ut plastpåsar. Munkar som passar på att meditera. Ölburkar som öppnas och vänner, grannar och kollegor som skvallrar med varandra. Vi konstaterar att det är värdefullt att få ta del av det som händer där och då. Nästa gång har vi en ny chans att planera, vi tar den då istället.
