vi har gått skilda vägar

Väskjävlarna är för tunga och Esbjörn har gått själv för att hitta busstationen och där köpa biljett inför morgondagens resa norrut. Han gjorde sällskap med en intressant kille från Sydafrika som just anlänt från Pattaya. Eller "helvetet på jorden" som han beskrev det.

En stund för mig själv på en gräsmatta. Mo Chit är slutstation på en av skytrainlinjerna och på en liten yta intill ryms såväl busstation, en hårt trafikerad väg, skyskrapor och en park där mängder av människor motionerar, åker trampbåt eller som jag; sitter på gräset. Man kan hyra färgglada sittunderlag av en dam som står under ett träd. Det luktar gott från alla matpåsar som öppnas runt omkring mig. Jag har läst någonstans att bangkokborna äter minst ett mål ute varje dag. Det gör att omsättningen på råvaror på många håll är stor och man behöver som turist inte oroa sig för att bli magsjuk. Peka, fråga, le och våga! Ibland kan språkbarriären ställa till med mer än magen och att le när man pratar med folk på gatan underlättar mycket!

När solen går ner byter omgivningarna skepnad. Ekorrar letar efter kvarlämnad mat, alltfler passar på att utnyttja den svalkande kvällen för löpträning och prostituerade förhandlar med sina kunder på bänkarna längs gångvägarna. Allt medan parkvakterna blåser i sina visselpipor för att korrigera otillåtna beteenden runt om i parken.