gråvember, tydligen

Idag har det varit en sån där dag. PMS deluxe, känslig, utarbetad och trött. Gick förbi chefens kontor. Hen satt därinne och vinkade in mig. "Jaha, går du in för landning nu, eller?" frågade hen. Jag rodnade. Grejen är att jag inte är en av dem som rodnar lite gulligt på kinderna så där som jag tycker att ALLA andra gör. Mitt röda lägger sig jämt och med en oroväckande djup nyans över hela ansiktet. Varje gång jag rodnar blir min förmåga att konversera reducerad till noll. Det röda är allt jag kan tänka på trots att jag låter blicken vandra längs fönster och tavelramar, fokuserar på hen och inte på mig. Jag svarade att alla tycks vilja ha svar på den frågan just nu och att jag jobbar på att lämna över till min efterträdare med flaggan i topp.

Mensvärk, trist matlåda i fiket på Coop, oändligt sug efter socker och känslan av att vara utanför när kollegorna går iväg på möte. Sedan, på vägen hem, kom ett mail från flygbolaget. De meddelade att vårt flyg fått ändrad avgångstid. Första tanken: Bu.

Om lunchlådan från Coop var trist träffade jag Esbjörn över en ännu tristare "veggo-tallrik" på ett café i Sundbyberg (vem microvärmer vinbladsdolmar??) och vi bestämde oss för att titta närmare på möjligheterna flygbolaget gav oss då avgångstiden förändrats. Ja, eller, så fort vi kom vi hem klickade vi på att resa iväg några dagar tidigare än planerat. 1 januari drar vi. Solen lockar. Aftonbladet har till och med börjat slänga sig med ett nytt ord: gråvember.

2015 börjar med en enkelbiljett till Bangkok.