Efter två veckor på den alldeles fantastiska ön Java kände vi oss redo för Bali!
Sedan fick Esbjörn feber och galet ont i kroppen. Influensa? Vi googlade. Alla symptom tydde på denguefeber. Det fick oss att ta beslutet om Bali lite fortare än först planerat och vips så var vi incheckade på ett härligt hotell i utkanten av Legian. Vi tog kontakt med sjukvården och fick, utöver ett antibiotikarecept för halsfluss, Esbjörns trombocyter räknade. Han låg en bra bit under rekommenderat värde och fick order om att dricka vatten och därefter återkomma för blodprov de följande dagarna. Vätska och smärtstillande är den enda behandlingen. Fortsätter trombocyterna att minska blir det dock sjukhusvistelse med dropp på momangen. På Bali har det varit ovanligt mycket dengue under årets första fyra månader och hela sexton personer har avlidit. Jag är övertygad om att Esbjörns totalengagemang i beordrat vattendrickande botade honom så fort som det var möjligt på egen hand. Trombocyterna har sakta återvänt och igår kände han sig äntligen frisk! Det firade vi med att dra på utflykt! Med vår hyrda scooter kryssade vi genom den galna trafiken hela vägen bort till Sanur. Där hittade vi en annan sida av Bali. Finare kvarter, men ruffigare längs stranden. På huvudgatan Jl. Danau Tamblingan hittade vi restaurangen Manik Organik. Jag käkade en superdelicious indonesisk vegovariant och Esbjörn slog till på resans första ekologiska kyckling. Efteråt var det med lätt matkoma vi kraschade på varsin handduk nere på stranden. Jag fixade en snygg röd bränna genom att somna i solen medan Esbjörn låg och snarkade bland strandhundarna under ett träd. Sandiga och utvilade tog vi en kaffe på ett café. Det var en skön känsla att bara sitta där, prata som om vi aldrig träffats förut och sakta registrera stöket omkring oss. På hemvägen var det om möjligt ännu mer trafik. Eftersom vi inte hade bråttom någonstans stannade vi på stranden i Tuban för att titta på solnedgången. Där var det få turister. Mer fiskare, lekande barn och familjer som kvällsbadade.
Sedan fick Esbjörn feber och galet ont i kroppen. Influensa? Vi googlade. Alla symptom tydde på denguefeber. Det fick oss att ta beslutet om Bali lite fortare än först planerat och vips så var vi incheckade på ett härligt hotell i utkanten av Legian. Vi tog kontakt med sjukvården och fick, utöver ett antibiotikarecept för halsfluss, Esbjörns trombocyter räknade. Han låg en bra bit under rekommenderat värde och fick order om att dricka vatten och därefter återkomma för blodprov de följande dagarna. Vätska och smärtstillande är den enda behandlingen. Fortsätter trombocyterna att minska blir det dock sjukhusvistelse med dropp på momangen. På Bali har det varit ovanligt mycket dengue under årets första fyra månader och hela sexton personer har avlidit. Jag är övertygad om att Esbjörns totalengagemang i beordrat vattendrickande botade honom så fort som det var möjligt på egen hand. Trombocyterna har sakta återvänt och igår kände han sig äntligen frisk! Det firade vi med att dra på utflykt! Med vår hyrda scooter kryssade vi genom den galna trafiken hela vägen bort till Sanur. Där hittade vi en annan sida av Bali. Finare kvarter, men ruffigare längs stranden. På huvudgatan Jl. Danau Tamblingan hittade vi restaurangen Manik Organik. Jag käkade en superdelicious indonesisk vegovariant och Esbjörn slog till på resans första ekologiska kyckling. Efteråt var det med lätt matkoma vi kraschade på varsin handduk nere på stranden. Jag fixade en snygg röd bränna genom att somna i solen medan Esbjörn låg och snarkade bland strandhundarna under ett träd. Sandiga och utvilade tog vi en kaffe på ett café. Det var en skön känsla att bara sitta där, prata som om vi aldrig träffats förut och sakta registrera stöket omkring oss. På hemvägen var det om möjligt ännu mer trafik. Eftersom vi inte hade bråttom någonstans stannade vi på stranden i Tuban för att titta på solnedgången. Där var det få turister. Mer fiskare, lekande barn och familjer som kvällsbadade.
 |
| Äntligen frisk! |